Eftersom det inte hände något i den egna fabriken så beslöt vi oss 2006 för att adoptera. Vi gick aldrig in i IVF-processen då vi visste att vi ville bli föräldrar och för oss var det oviktigt om barn varit i min mage eller inte.

3 december 2008 får vi träffa vår dotter Devika för första gången i Cuttack (Orissa, Indien). I augusti 2010 började vi processen med att få ett syskon och 2011 hämtar vi Alexander i Guangzhou (Kina). Här är en video från 21 mars 2011 som är vår “Familjedag”, eller “Fådelsedag” (på engelska “Gottchaday”).

Många undrar så klart över hur allt går till. Här är svar på några vanliga frågor vi brukar få:

Är det krångligt?

Jo, ja, nja, det är mycket som ska göras. Många papper som ska fram, läkarundersökningar, man måste gå en kurs, socialen ska på besök och sedan träffa familjen många gånger. Men jag kan inte se att man skulle kunna göra det på annat sätt heller, det måste vara så noggrant det går. Trots alla möten, intervjuer, besök m.m. så blir det ändå fel ibland, att personer som inte borde få adoptera, får det ändå, eller att barn blir bortadopterade som inte borde bli det. Alternativet är att alla barn växer upp på barnhem och det är inte heller bra.

Är det inte jobbigt med socialen på besök?

Både ja och nej. Klart det känns lite underligt att bli utredda om vi är bra föräldrar och vända ut och in på våra liv men vi hade inga större problem med det. Vi gillar ju att prata om oss själva så det gick ju fint 😉 Dessutom jobbade min mamma på socialen så just socialen var inte främmande. Vi ser det också från barnperspektivet. Adopterade barn har redan förlorat föräldrar en gång, ju bättre rustade adoptionsföräldrarna är, desto bättre förutsättningar för barnet.

Får man välja pojke eller flicka?

Nej, inte när man adopterar från Indien eller Kina. Jag tror att man kan få det till något land men det är ovanligt.

Får man välja land och barnhem?

Ja, så här gick det till för oss 2006/2010:

Du måste bli medlem i en svensk adoptionsorgansiation. Varje organisation har hand om olika barnhem, i samma eller olika länder så du väljer en organisation och den organisationen har ett visst antal länder de har avtal med. Vi valde först att gå med i FFIA för vi var så säkra på att vi ville adoptera från Kina och ville ha en liten organisation. När Kinas köer växte så valde vi att gå med i AC (Adoptionscentrum) som har fler länder att välja mellan. Alltså, svenskar kan inte adoptera från alla barnhem i världen, det måste finnas en kontakt mellan ett barnhem och en organisation. Alla Sveriges organisationer finns här. Jämför organisationerna och välj gärna att gå gärna med i flera i början. Det kostar en slant, men det ger dig betänketid och situationen ändras också i olika länder.
Utifrån de länder som AC har tittade vi på först vad länderna hade för krav på föräldrarna. Att alla par måste vara gifta gäller för alla länder. Somliga länder kräver att man måste vara under 30 år, vara aktivt kristen, ha ett visst BMI m.m.
Efter att vi strukit de länder där vi inte passade in fick vi titta på andra faktorer. Sydamerika till exempel hade varit spännande att lära känna men dit måste man fara 6-8 veckor vid hämtning. Eftersom vi har hundar så var det inte så bra val rent praktiskt. Hade vi av någon anledning prompt velat haft Sydamerika hade ju hundpassning löst sig men eftersom vi inte hade några direkta krav kunde vi gå vidare.
Beslutet föll sedan på Indien; vi passar Indien, Indien passar oss och det verkar vara ett så oerhört spännande land. När vi bestämt oss fick vi välja ut några av de barnhem AC har kontakt med och så skickade vi våra papper till dessa. Eftersom vi aldrig varit i Indien så hade vi inga preferenser på barnhem utan bad AC välja åt oss.

Är det dyrt?

Ja, det är ju märkligt att prata om barn och pengar, och dyrt och billigt. Men visst är det en del pengar som ska skaffas fram och beloppet varierar från olika länder. Det är ju inte så att man köper ett barn som en del kallar det. Köper man något kan man ju lämna tillbaka det och du behöver inte heller godkännas som köpare. Vem som helst får inte adoptera. Däremot kostar alla dokument en del, som ska in för den juridiska delen. Resorna. Viss ersättning till barnhemmet ges också via adoptionsorganisationen. Från Indien blev våra kostnader cirka 150,000kr och Kina runt 200,000kr. Faktum är att det skiljer sig från olika adoptionsorganisationer, eftersom de själva har olika kostnader. Det kan vara en ganska stor skillnad, trots att det är samma land så det kan vara värt att jämföra. Barnens Vänner hade mycket lägra omkostnader än Adoptionscentrum när vi jämförde vår Kina-adoption. Vi är mycket nöjda med både Barnens vänner och Adoptionscentrum, vi såg ingen skillnad i service, men skillnad i flera tusen.

När barnet är hemma och har fått sitt personnummer får man ett bidrag från staten på 40,000kr (2011), idag är bidraget större men du får googla på aktuell siffra. IVF eller en svensk förlossning kostar ju också pengar för staten så det är ju helt rimligt.

Tiden

Många undrar hur lång tid tar det och det är lite olika. Alla detaljer och själva processen hur det var för oss, hittar du här. Den korta versionen är att vi tog beslutet januari 2006 och fick träffa vår dotter december 2008. När vi skulle adoptera Alexander gick det mycket fortare men då behöver man inte göra om hela utredningen. Socialen tittar då bara på hur det går med första barnet och gör en bedömning om det är rätt tid att ansöka om ett syskon.

Adoption betyder “som sin egen”.