Indien 2008: Barnhemmet, Devika, skolan
Bloggen är flyttad så det visas så här, istället för enskilda inlägg.Det är skrivet på indiska datorer som saknar å, ä, ö. Tanken är att uppdatera detta en regnig dag…
Den stora traffen
Sa antligen kom dagen… Vi fick bara nagon minut med housemother innan vi blev lamnade ensamma i ett rum med Devika och hon grat och grat och sov (som forsvarsmekanism antagligen). Hon trivdes nog mest i pappas famn…
Sorry…
Roligt med alla mail hemmifran. Passar pa att tacka for alla dem har iom att det kan vara lite svart att hinna svara pa dem.
Nu ar klockan 20.20 har i Indien och det borjar bli dax for middag.
[Senare inlagda bilder från middagen:]
[Innan jag, Pia, började må illa besökte vi kvinnohemmet och skolan så detta har jag lagt in nu efteråt:]
På kvinnohemmet bor kvinnor som antingen är fattiga, utstötta eller psykiskt sjuka. Har du fått barn utanför äktenskapet kan du bli utstött till djungeln och där är du chanslös. Saila som driver barnhemmet, driver även detta.
Bredvid kvinnohemmet, i anslutning, ligger skolan. Här går barn som hör ihop med kvinnorna på kvinnohemmet samt några från närliggande byn.
Nu är Devika våran….
Jag kan redan nu förvarna att det blir inga bilder idag. Vi gav helt enkelt bort vår blogg-kamera till barnhemmet idag.
Förväntansfulla så steg jag och Pia upp i morse och åt en mycket lått frukost för att inte riskera nått på den stora hämtardagen.
Vi hann inte mer an fram till barnhemmet sa kande Pia att hon holl pa att krakas. (vilket hon dock inte gjorde). Detta innebar att jag (Patrik) fick ta emot henne och bara nonstop i 3 timmar. Mycket nar man inte ar van. Innan vi kom till hotellet sa stannade vi vid ett ”apotek” och kopte lite dundertabletter at Pia. Hon ar battre nu pa kvallen, Klockan ar 17.45 har i Indien nu. Lilla Devika har gratit sa mycket och saknat sin Housemother fran barnhemmet. Vi har inte lyckats fa henne att vare sig ata eller dricka men hon slocknade for en timme sedan. Pia likasa.. 🙂
Hon är fantastiskt gullig! På tisdag natt kommer vi äntligen hem om inga problem tillstöter.
[Pia har skrivit om Delhi-bellyn 9 år senare här och senare lagt in bilder här:]
Underbara Madhu som hjälper oss med så mycket:
Ambassaden
Vi behövde åka tillbaka till Delhi för att gå till svenska ambassaden och få rätt stämplar och papper för att få ta med oss Devika in i Sverige. Jag var så himla dålig men samlade min sista krafter för att åtminstone följa med.
Patrik fick hålla Devika hela tiden, jag var helt enkelt för dålig och svag…