Vi har haft en hemsk natt. Trötta sa vi godnatt till familjen Schough kring nio-snåret. Tji fick vi att sova… ljudet från gatan fortsatte några timmar och byttes sedan ut med världens partaj på takterassen. Indier dricker ju inte så mycket alkohol så man undrar ju vad som får dem att hållas HELA natten ???. Barns lek hördes till tre på morgonen (!). Karolina bad dem sänka volymen flera gånger, senast klockan 5 men då hade vi på vårt rum lyckats somna.
Vi hade egentligen en massa planer för dagen men vi får se vad vi hinner. Barnen och jag tog oss till frukost vid 10 iallafall, till takterassen där partyt varit. Satt och åt, surfade, spelade spel. En helt ok start på dagen, trots allt.
Från takterassen:
https://youtu.be/sf3YLwl_NdU
Kategori: Indien 2017
-
Ljuuuud…
-
Ej läskunnig
När man kommer till Indien måste man som utlänning fylla i ett papper om sitt pass m.m. Fler än vi fyllde i dessa och det var huggsexa om pennor, men jag hittade en egen i väskan.
Sju stycken väderbitna äldre personer (från Mongoliet) pekade och viftade så jag tänkte att de behövde min penna (min favorit dessutom!). Jag skrev och skrev och de hängde över mig och glodde. Det kändes lite märkligt men de kändes som goda människor ochq. vi är vana att folk glor sedan tidigare resor. Vi sa farväl till pennan och gänget men då protesterade och viftade de och till slut förstod vi att de behövde ha hjälp att skriva ? Det skar i mig men vi hänvisade till personalen om hjälp då vi redan var sena till den förbokade taxin och det var dessutom mitt i natten. De fick naturligtvis hjälp av personalen och vi såg att en av dem inte ens kunde skriva sin namnsignatur, så han fick trycka dit sitt tumavtryck.
Enorma händer Delhi flygplats
Händelsen satte spår i tankarna och det snurrar fortfarande i huvudet efter ett dygn. Så vackra och fattiga, ändå glada, människor, med djupa fåror av livet i deras ansikten, på en av världens modernaste flygplatser. Och så oerhört utelämnade för att de inte kan läsa.
Det gör mig därför extra glad att vi bidrar till en skola i Indien (som vi ska besöka nästa vecka!). Där får indiska barn skolgång som annars inte skulle få det pga av sin fattigdom. Samma känsla när vi såg alla tiggare i Delhi idag, att vi gör något viktigt för framtiden. Häromdagen skickade vår förening över 40,000kr dit och vi har med oss ytterligare några tusen totalt som snälla vänner skickat med oss inför resan. Vi tar emot pengar året om och vi arbetar alla ideelr med föreningen så inga biståndspengar går till löner eller administration. Betala in på postgironummer 29 26 28 -5 och märk betalningen med ditt namn och ”bistånd”. Läs mer på vår hemsida.
När vi besökte skolan 2008 -
Ljud ljud ljud
Hade helt förträngt att det är ljud hela tiden i Indien. När vi kom till hotellet inatt var det visserligen tyst på gatan utanför men inte inne på hotellet! Det vete sjutton vad de gör hela nätterna men det hörs något heeeeela tiden. Inte bråk eller samtal men typ storstädning?
Vi sov fram till lunch, till ljuden inifrån hotellet ljud samt gatuljuden som sätter fart på morgon. Ljud hela tiden! Vi måste varit enormt trötta för att ha klarat att sova så länge…
https://youtu.be/JLrdypIELiI
Filmklippet är från mitt på dagen från vårt hotellfönster. Jaaaaa jag vet Anders att kameran ska vara åt andra hållet men då syntes bara stenmur ? och så blir det så bra i mobilversion ?
Åt lunch på Sam’s Café som syns skyltat i videon. Jättegod mat! Vi fick fönsterplats så fick se myllret från gatan utan att behöva trängas. Efter en timme ville jag ”stänga av Tv:n”. Kände mig fascinerad av trafiken, beklämd av alla fattiga, road av allt annorlunda och huvudet sprängdes av resdamm och kanske föroreningarna.
Mer foton finns men nu ska vi leta upp familjen S som är ute i myllret.
Dagens förutsättningar:
-
SJ SJ gamle vän
På väg mot den längsta resan vi gjort tillsammans: nästan 3 veckor i Indien…
På väg mot den längsta resan vi gjort tillsammans: nästan 3 veckor i Indien… -
TACK!
Med ouppfostrad hund, två katter, akvarium, hus som behöver tillsyn för fukt och värme är det svårt för oss att åka iväg längre tider. Så vi är evigt tacksamma för våra hund-hus-katt-vakter som ställer upp och bor hos oss i hela tre veckor. Tur att vi har er!