Café Leopold har varit på min bucketlist sedan jag läste Shantaram första gången. Shantaram har betytt mycket för denna resa och att vi över huvud taget ville åka tillbaka till Indien efter 2008.

När vi lämnade Indien 2008 sa vi ”aldrig mer om vi slipper”, och detta av flera anledningar:

Café Leopold är även känd för att den var platsen för en terroristattack 26 november 2008. Alltså några dagar före vår resa alltså! Detta bidrog till att vi kände stark för händelsen 2008. Efter att terrorister beskjutit och dödat 10 stycken på Leopold (under 1,5 minut!) gick terroristerna gick vidare till anrika hotellet Taj Mahal och där följde ett gisslandrama i fyra dagar, 202 männoskor dog totalt i alla attacker inklusive gärningsmännen. Skotten syns på flera ställen fortfarande på Leopold. Här i taket till exempel:
Till detta land var det alltså bestämt 2008 att vi skulle åka till i början av december. Nyheterna rapporterade dagligen om gisslandramat. Skulle vi våga åka till Indien alls och hämta vår efterlängtade dotter? Trots att barnhemmet ligger långt från Mumbai så där och då visste ingen vad terroristerna ville. Det var ju inte bara attack mot Leopold och Taj utan fler ställen, alltså mycket välorganiserat – och vad sjutton ville de? Skärmdump från Wikipedia:

Orissa som vi skulle åka till var redan väldigt oroligt under tiden, kristna barnhem påstods ha satts i brand m.m. En organisation var inte så förtjusta i västerlänningar.
Adoptionscentrum rådde oss att boka till ej amerikansägda hotell och att inte gå ut utanför hotellet så mycket. Militärpolis med k-post bakom sandsäckar var utplacerade lite här och var i Bhubaneswar – vilket kändes konstigt men gav ändå intryck av säkerhet för oss.

Så, med denna bakgrund åkte vi till Indien och fick som alla andra även shockupplevelsen av de stora skillnaderna i samhället, fattigdomen, misären och fruktansvärd magsjuka.
Detta kombinerat med en stark vilja att skydda vår nyfådda dotter gjorde att vi gladeligen åkte hem och gärna aldrig återkom.

Men, saker kom i vår väg och vår inställning ändrades med tiden.

Shantaram gav oss förståelse för Indien och indierna (och en fantastisk läsupplevelse). Att få lära känna Indien och hur indier tänker genom Prabakers förklaringar. Underbara Mahdu, från barnhemmet, med familj besökte oss i Sverige och det bidrog naturligtvis också till minskad avoghet mot Indien. Därefter har vi läst fler böcker utspelade i Indien, samt sett filmer och dokumentärer och alla bidrog till att få oss att till med längta till Indien – och här är vi nu.

Så, idag besökte vi Café Leopold som är en form av symbol för rädslan vi hade då och även vår fantastiska läsupplevelse från Shantaram.

Röd prick i pannan fick jag av en holy man som välsignade mig för 3 kronor:

Övervåningen (där huvudpersonerna i Shantaram oftast sitter) öppnar klockan 12 och inga barn får vara där. Kyparen förklarade att det är en nattklubb där, men jag undrar om han inte menar mer en pub?

Var ju tvungen att ha med mig en souvenir:

Spegel för familjefoto ?

De har även ”kiosk” ut i gatan så man kan handla med sig fika hem.