Nu har jag överfört text och lagt in bilder från bloggen 2008 när vi hämtade Devika. Å, ä, ö saknas fortfarande eftersom vi skrev från indiska datorer, men nu finns den iallafall igen, se menyn ovan.
Kategori: Indien 2008
-
Café Leopold – finally!
Café Leopold har varit på min bucketlist sedan jag läste Shantaram första gången. Shantaram har betytt mycket för denna resa och att vi över huvud taget ville åka tillbaka till Indien efter 2008.
När vi lämnade Indien 2008 sa vi ”aldrig mer om vi slipper”, och detta av flera anledningar:
Café Leopold är även känd för att den var platsen för en terroristattack 26 november 2008. Alltså några dagar före vår resa alltså! Detta bidrog till att vi kände stark för händelsen 2008. Efter att terrorister beskjutit och dödat 10 stycken på Leopold (under 1,5 minut!) gick terroristerna gick vidare till anrika hotellet Taj Mahal och där följde ett gisslandrama i fyra dagar, 202 männoskor dog totalt i alla attacker inklusive gärningsmännen. Skotten syns på flera ställen fortfarande på Leopold. Här i taket till exempel:
Till detta land var det alltså bestämt 2008 att vi skulle åka till i början av december. Nyheterna rapporterade dagligen om gisslandramat. Skulle vi våga åka till Indien alls och hämta vår efterlängtade dotter? Trots att barnhemmet ligger långt från Mumbai så där och då visste ingen vad terroristerna ville. Det var ju inte bara attack mot Leopold och Taj utan fler ställen, alltså mycket välorganiserat – och vad sjutton ville de? Skärmdump från Wikipedia:
Orissa som vi skulle åka till var redan väldigt oroligt under tiden, kristna barnhem påstods ha satts i brand m.m. En organisation var inte så förtjusta i västerlänningar.
Adoptionscentrum rådde oss att boka till ej amerikansägda hotell och att inte gå ut utanför hotellet så mycket. Militärpolis med k-post bakom sandsäckar var utplacerade lite här och var i Bhubaneswar – vilket kändes konstigt men gav ändå intryck av säkerhet för oss.Så, med denna bakgrund åkte vi till Indien och fick som alla andra även shockupplevelsen av de stora skillnaderna i samhället, fattigdomen, misären och fruktansvärd magsjuka.
Detta kombinerat med en stark vilja att skydda vår nyfådda dotter gjorde att vi gladeligen åkte hem och gärna aldrig återkom.Men, saker kom i vår väg och vår inställning ändrades med tiden.
Shantaram gav oss förståelse för Indien och indierna (och en fantastisk läsupplevelse). Att få lära känna Indien och hur indier tänker genom Prabakers förklaringar. Underbara Mahdu, från barnhemmet, med familj besökte oss i Sverige och det bidrog naturligtvis också till minskad avoghet mot Indien. Därefter har vi läst fler böcker utspelade i Indien, samt sett filmer och dokumentärer och alla bidrog till att få oss att till med längta till Indien – och här är vi nu.
Så, idag besökte vi Café Leopold som är en form av symbol för rädslan vi hade då och även vår fantastiska läsupplevelse från Shantaram.
Röd prick i pannan fick jag av en holy man som välsignade mig för 3 kronor:
Övervåningen (där huvudpersonerna i Shantaram oftast sitter) öppnar klockan 12 och inga barn får vara där. Kyparen förklarade att det är en nattklubb där, men jag undrar om han inte menar mer en pub?
Var ju tvungen att ha med mig en souvenir:
Spegel för familjefoto ?
De har även ”kiosk” ut i gatan så man kan handla med sig fika hem. -
Delhi-belly
Man kan fnissa åt pruttsjuka men när den slår till, på riktigt, då är det ingen lek. 2008 mådde väl hela sällskapet si och så olika dagar men jag blev baske mig utslagen i flera dagar! Uppfattade vagt vad som hände runt mig. Och det slog till på tredje besöket på barnhemmet, alltså dagen när vi skulle få ta med Devika hem… Det var inte direkt så jag tänkt mig mina första dagar som mamma. Minns att jag låg och tittade på tekokaren på hotellrummet och tepåsarna bredvid och jag toklängtade till något så enkelt som svart te!
2008: Kämpade att stå upprätt för att få hålla vår dotter
Jag har aldrig varit sjukare än då… före eller efter!
2008: Bäst mådde jag av att få ligga ner bredvid Devika och känna närhet.
2008: Patrik som först vägrat baby-sele fick tänka om när han var den ende som kunde bära Devika på flera dagar.
Väl hemma visade jag en läkare vad jag fått för medicin i Indien. Det visade sig vara bland annat penicillin – något som tydligen kan förlänga magsjuka. Den gången, 2008, åt jag mig genom Dimor, koltabletter och annat jag tagit med på resan. Vi hade även druckit Dukoral före resan (som 2017 inte längre rekommenderas till friska) men det hjälpte alltså inte.
På grund av magsjukan -08 hade jag delade tankar om att åka igen. Vill ju inte bli så här igen – någonsin! Inför denna resa rekommenderade apoteket att inte trycka i sig massa medicin vid de första symptomen utan istället låta kroppen försöka ta hand om det själv. Låter ju sunt – jag som tror att kroppen egentligen är smart själv! Handlade på oss några preparat om det inte ger sig efter en dag eller två.
Vi har förberett genom att boosta med prebiotika från olika märken. Olika märken har tydligen olika bakteriestammar så nu går vi omkring med extra mycket goda bakterier som kan vara våra soldater mot onda bakterier! Vi har även ätit riven jordärtskocka så kom an bara – vi är redo!
För magen…
Många råd blir det från olika resänerer: Undvik glass! Ät inte färsk sallad. Ät bara vegetariskt! Ät bara stekt eller kokt. Ät inte skaldjur! Använd inte kranvattnet. Ät bara på restauranger med många kunder! Med mera… Vad som är vad vet jag inte säkert, men vi har hittills, under två veckor undvikit färsk sallad och borstat tänderna i kranvatten och ta i trä: vi är friska!! Var våghalsade och provade gurka på barnhemmet ?
Lustigt nog skriver 1177 att man kan borsta tänderna i kranvattnet men det skulle jag verkligen inte göra – skulle du?!?! Har du andra tips för att hålla magen i trim på resa?
Jag har faktiskt vågat mig på lite sallad de senaste dagarna, från två restauranger jag litar på – underbart gott och efterlängtat!
Devika var faktiskt illamående idag ? men vi tror det är av liten förkylning, kombinerat med sena kvällar och full fart de senaste veckorna och alltså inte Delhi-belly. Sovit hela dagen men verkar vara på bättringsvägen nu.
Känns lite som att jinxa resan att skriva detta med nästan en vecka kvar på resan så håll tummarna!