Det har irriterat mig att det är så mycket män överallt! I alla affärer och på gatorna så är majoriteten helt klart män. På nationella flygplatsen i Delhi var det 3 köer för män och en för kvinnor. Blir så less!
Var är den kloka driftiga indiska kvinnan?
Jo dom finns! När vi skulle på planet från Delhi till Bhubaneswar ser jag ett gäng kvinnor med mycket rosa i kläderna och funderar på om de tillhör den fantastsika rörelsen Gulabi gang. Gulabi gang kämpar för kvinnors rätt i Indien.
Väl på planet (vi flyger inrikes med www.goindigo.in) så är det en kvinnlig kapten och flygvärdinnorna bär knappar som det står ”Girl power” på. Nu fick jag hopp om mänskligheten igen!
Blogg
-
Girl power
-
Natt 3: Ljud…
Nu är klockan 8 här. Jädrans liv inatt också på hotellet – och utanför. Nu börjar jag förstå att ”Ljudisolering” inte är så konstigt i filtret när man söker hotell. Men jag har då aldrig varit med om ett hotell som har musik och högljudda gäster (utan tillsägelser) till 5 på morgonen! Och inte bara att vårt rum störs utan det hörs verkligen på alla våningsplan.
Hotellet har massor utmärkelser i entrén, bland annat ”Excellent” från Tripadvisory. Är de köpta?!
Bild från igår när vi köpte mandelkakor (glutenfria!).
Så typiskt Indien: jag protesterade på priset (ca 20 Sek). Han säger ok, 15 sek. När jag sen ska betala har han ingen växel (yeah right) så det blir 20sek ändå. Dyrt för Indien, vi skulle prutat mer men ibland orkar man bara inte!
Något vi noterade var att på vissa ställen vägrade de pruta, så minns vi inte att det var förra gången. Mats och Karolina som rest jättemycket i Indien håller med och vi tycker alla att visst är det billigt fortfarande, men att vissa saker närmar sig svenska priser.
Nedan köper vi ”bindisar”. Det är alltså klistermärken som man sätter i pannan när man vill vara fin. Det är inte kastmärken som många tror. Ibland sätter de bara röd förg där, det fick vi på barnhemmet när vi hömtade Devika.
Bindisar ska vi självklart ha på oss när vi går på middag hemma hos Mahdu imorgon. Allas vår Mahdu som arbetat många år för Adoptionscentrum.
Bindisar
Bindisar
Bindisar
Det var lite mer indisk prisnivå: 5sek för en karta.
Lyckades också hitta kamersladd till datorn för en tia så förvänta er en bildbomb inom kort. -
Ljuuuud…
Vi har haft en hemsk natt. Trötta sa vi godnatt till familjen Schough kring nio-snåret. Tji fick vi att sova… ljudet från gatan fortsatte några timmar och byttes sedan ut med världens partaj på takterassen. Indier dricker ju inte så mycket alkohol så man undrar ju vad som får dem att hållas HELA natten ???. Barns lek hördes till tre på morgonen (!). Karolina bad dem sänka volymen flera gånger, senast klockan 5 men då hade vi på vårt rum lyckats somna.
Vi hade egentligen en massa planer för dagen men vi får se vad vi hinner. Barnen och jag tog oss till frukost vid 10 iallafall, till takterassen där partyt varit. Satt och åt, surfade, spelade spel. En helt ok start på dagen, trots allt.
Från takterassen:
https://youtu.be/sf3YLwl_NdU
-
Ej läskunnig
När man kommer till Indien måste man som utlänning fylla i ett papper om sitt pass m.m. Fler än vi fyllde i dessa och det var huggsexa om pennor, men jag hittade en egen i väskan.
Sju stycken väderbitna äldre personer (från Mongoliet) pekade och viftade så jag tänkte att de behövde min penna (min favorit dessutom!). Jag skrev och skrev och de hängde över mig och glodde. Det kändes lite märkligt men de kändes som goda människor ochq. vi är vana att folk glor sedan tidigare resor. Vi sa farväl till pennan och gänget men då protesterade och viftade de och till slut förstod vi att de behövde ha hjälp att skriva ? Det skar i mig men vi hänvisade till personalen om hjälp då vi redan var sena till den förbokade taxin och det var dessutom mitt i natten. De fick naturligtvis hjälp av personalen och vi såg att en av dem inte ens kunde skriva sin namnsignatur, så han fick trycka dit sitt tumavtryck.
Enorma händer Delhi flygplats
Händelsen satte spår i tankarna och det snurrar fortfarande i huvudet efter ett dygn. Så vackra och fattiga, ändå glada, människor, med djupa fåror av livet i deras ansikten, på en av världens modernaste flygplatser. Och så oerhört utelämnade för att de inte kan läsa.
Det gör mig därför extra glad att vi bidrar till en skola i Indien (som vi ska besöka nästa vecka!). Där får indiska barn skolgång som annars inte skulle få det pga av sin fattigdom. Samma känsla när vi såg alla tiggare i Delhi idag, att vi gör något viktigt för framtiden. Häromdagen skickade vår förening över 40,000kr dit och vi har med oss ytterligare några tusen totalt som snälla vänner skickat med oss inför resan. Vi tar emot pengar året om och vi arbetar alla ideelr med föreningen så inga biståndspengar går till löner eller administration. Betala in på postgironummer 29 26 28 -5 och märk betalningen med ditt namn och ”bistånd”. Läs mer på vår hemsida.
När vi besökte skolan 2008 -
Ljud ljud ljud
Hade helt förträngt att det är ljud hela tiden i Indien. När vi kom till hotellet inatt var det visserligen tyst på gatan utanför men inte inne på hotellet! Det vete sjutton vad de gör hela nätterna men det hörs något heeeeela tiden. Inte bråk eller samtal men typ storstädning?
Vi sov fram till lunch, till ljuden inifrån hotellet ljud samt gatuljuden som sätter fart på morgon. Ljud hela tiden! Vi måste varit enormt trötta för att ha klarat att sova så länge…
https://youtu.be/JLrdypIELiI
Filmklippet är från mitt på dagen från vårt hotellfönster. Jaaaaa jag vet Anders att kameran ska vara åt andra hållet men då syntes bara stenmur ? och så blir det så bra i mobilversion ?
Åt lunch på Sam’s Café som syns skyltat i videon. Jättegod mat! Vi fick fönsterplats så fick se myllret från gatan utan att behöva trängas. Efter en timme ville jag ”stänga av Tv:n”. Kände mig fascinerad av trafiken, beklämd av alla fattiga, road av allt annorlunda och huvudet sprängdes av resdamm och kanske föroreningarna.
Mer foton finns men nu ska vi leta upp familjen S som är ute i myllret.
Dagens förutsättningar:
-
SJ SJ gamle vän
På väg mot den längsta resan vi gjort tillsammans: nästan 3 veckor i Indien…
På väg mot den längsta resan vi gjort tillsammans: nästan 3 veckor i Indien… -
TACK!
Med ouppfostrad hund, två katter, akvarium, hus som behöver tillsyn för fukt och värme är det svårt för oss att åka iväg längre tider. Så vi är evigt tacksamma för våra hund-hus-katt-vakter som ställer upp och bor hos oss i hela tre veckor. Tur att vi har er! -
Klart dom ska ha en julgran!
Vi har ju inte direkt fokuserat på att julpynta i år. Devika blev bedrövad att våra husvakter inte skulle få julgran av oss och byggde en egen ♥
-
Zoo i Warszawa
Start | Flyg och boende | Praktiskt | Stadsbilder | Äta | Att göra | Museum | Shopping | SPA | Zoo
Vi har varit på flera zoo runt om i världen, Kina, Dublin, London, Kolmården, Frösön m.fl. Nog för att jag för att jag förstår att djur har det bättre i frihet, men jag tror ändå de har det ganska bra på vissa zoo. Dessutom är ju vissa arter utrotningshotade så zoo är ett sätt att rädda arten på.
Zoo i Warszawa gjorde mig ledsen. Jag är inte kunnig i djurvård, men magkänslan jag fick är inte densamma som jag har fått vid tidigare zoo-besök. Av en slump var denna skylt utanför vår lägenhet, om en djurrättsorganisation. Jag sparade adressen så när jag kom hem skickade jag våra reflektioner och videos till dem. Har inte hört något svar alls men jag hoppas att det gav något.
Här är några exempel på varför jag fick dåliga vibbar:
Det luktade riktigt illa i flera inomhusanläggningar. Vet inte om det är bevis på att man inte tar hand om djuren, men det har vi inte varit med om på andra zoo.
Mycket grumligt akvarium och det luktade illa i lokalen.
Vad vi kunde se så hade dessa stora fiskar väldigt små akvarium att vara i.
Som det såg ut var inte deras yta mycket större än som syns på bilden. De blå strecken är reflektioner i glaset.
Liksom här, deras akvarium såg inte ut att vara mycket större än på denna bild.
Nu vet jag inte om de får större frihet när zoo är stängt, men jag tyckte flera fågelburar såg på tok för små ut, för så stora fåglar.
”Savannen” var en enda lerhög. Det kanske det är även på den riktiga savannen, men inte ser det roligt ut? Området såg inte heller speciellt stort ut för så stora djur.
”Savannen”
Några djur vankade på ett vis som jag tror vittnar om att de saknar stimulans. Det har jag heller inte sett på andra zoo. Filmade tre olika djur som vankade av och an och laddade upp på Youtube. De klippen är borttagna nu, och inte av mig….
Förutom det tråkiga så fanns det lite kul saker.
Nästa bild är så bisarr. Det var en liten utställning om vad jag hoppas var typ ”gångna tider” och vad man då gjorde med exotiska djur. Hur har man nånsin velat ha en elefantfot som paraplyställ? Det känns som såååå emot allt vad man tycker är bra idag.
[Vi var i Warszawa april 2018]
